Saknad.

Inom en vecka kommer vi förmodligen att avliva min mormors hund. Hon har så ont i sina knän och armbågar och behöver gå på morfin. Jag kommer sakna henne så mycket. Har växt upp med henne, ända sen jag var fyra tror jag. Hon är precis som mitt egna husdjur, mormor brukar säga "Valdie är din hund, eller hur? Ni hör ihop.". Det stämmer. Jag börjar nästan gråta bara jag tänker på det, men jag vill inte att hon ska lida heller. 
Eftersom hon har haft mycket problem med lederna har hon behövt vara mycket hos veterinären så nu är hon livrädd för att gå dit. Vi har tänkt att vi ska åka ut på ett ställe på landet och ge henne sömnmedicin och sen ge henne en spruta så hon inte behöver vara skräckslagen. Åh, jag älskar henne så mycket. 

åh, jag vet den känslan när man måste avlida ett djur. Minns när min gamla hund mådde så dåligt att vi fick åka till veterinären så hon var tvungen att stanna där under två dagar innan de kunde berätta för oss att vår hund hade cancer i magen, någon tarm eller något. Och nästa dag var jag i skolan tills min mamma kom och hämtade mig och berättade att de varit tvungen att avlida vår hund. Det är en hemsk känsla..

Åh vilken fin hund, vilken blick! Jag vet hur det är när man måste avliva ett djur - känslan är obeskrivlig. Man får försöka se det posetiva i det hela, att djuret iallafall får slippa all smärta. kram!

usch :/ så hemskt när man måste ta det beslutet! Var med när vi avlivade familjens första hund, det va de värsta ja nånsin gjort!!