Idag vägrade jag gå till skolan, det gick bara inte. Så nu är jag hemma och väntar på att mina underbara vänner ska komma hit efter skolan och muntra upp mig. Jag har precis läst en artikel om ångeststörningar bland barn och ungdomar, fyra sidor lång. Men det var jätteintressant, framför allt eftersom det rör mig mycket. De tar upp några vanliga ångeststörningar och jag har fem av de sju sorterna. Social fobi, specifik fobi, tvångssyndrom, panikångest och GAD (generaliset ångestsyndrom). Har tidigare haft lättare seperationsångest. Sen står det bland annat om medicinering, hur omgivningen ska hjälpa till och KBT-behandling. Jag har genomgått en KBT-behandling mot social fobi i nästan ett halvår. Precis som det står i tidningen är det den behandlingen som hjälpt mig mest. Den handlar framför allt om att utmana sig och göra det som är jobbigt. (t.ex. åka buss). Man jobbar i små steg och meningen är att man ska utsätta sig för en situation som är jobbig och vara kvar i den så länge att ångesten sjunker igen (ca tre-sex minuter). Sen upprepar man det flera gånger tills man kan hantera situationen. Då tar man en lite svårare situation, och så håller man på ända tills man har klarat att göra det jobbiga, som exemplet åka buss. Undviker man en jobbig situation ökar ångesten till nästa gång du ska göra det.